Vietnamkriget, USA:s stîrsta misstag! 1946, ett upproriskt Ür i Franska Indokina. Kommunisterna visar deras makt och tvingar Frankrike att efter Ütta Ürs konflikter lÑmna det utsugna Indokina. Inte nog med att de lÑmnade fattigdom och svÑlt efter sig, nu utnytjade USA tillfÑllet och snart bîrjade ett imperialism som kommunisterna vÑgrade gÜ med pÜ. Stunden var nu kommen fîr USA att visa hur idiotiskt detta var. USA:s dÑrmed stîrsta misstag i krigshistorien. Stormakternas imperialism har i alla tider levt. NÑr en stormakt ser sin chans att suga ut rikedomar frÜn andra mindre lÑnder har de alltid tagit chansen. Inte minst nÑr det gÑller USA. USA har sedan europeÇrna kom till kontinenten varit en av de stîrsta makterna i vÑrlden. I det hÑr fallet nÑr stormakten Frankrike inte lyckas fÜ som de vill i Franska Indokina tar USA hand om det. USA med en modern och stabil militÑr styrka invaderar det lilla landet Vietnam som till nÑstan 100% bestÜr av bînder. I mÜnga lÑnder runt om i vÑrlden Ñr man medveten om USA:s imperialism. Inte minst i Sverige. Under hela Vietnam kriget var Olof Palme insatt i processen. Han var med och demonstrerade mot kriget och sjÑlv hatade han USA: utrikespolitik i Vietnam frÜgan. En stor del av sveriges befolkning var emot kriget och stîdde vÑldigt mycket FNL (Sydvietnams Nationella Befrielsefront). Olof Palme liksom sveriges befolkning ville att Vietnam skulle bli en enda nation och inte delad. Sveriges kamp utmÑrktes med massdemostrationer runt om i landet. Trot protesterna vÑgrade USA dra sig tillbaka. De kanske inte fîrstod att kriget pÜ bortaplan skulle bli USA:s stîrsta misstag genom tiderna. Franska Indokina Franska Indokina Ñr benÑmningen pÜ de kolonier som Frankrike Ñgde pÜ 1880-talet, som nu utgîr staterna: Kampuchea, Laos och Vietnam. Efter andra vÑrldskriget var Franska Indokina ockuperad av japanerna. Japanerna gjorde att Franska Indokina uppgick i den s.k Indokinesiska Federationen. Den bestod av protektoraten Kochinkina, Annam, Tonkin, Kambodja och Laos. Frankrike fîrsîkte mÜnga gÜnger att behÜlla Indokina men det ledde till strider 1946 med de nationalistiska rîrelserna, men allra frÑmst med den kommunistdominerade Vietminhrîrelsen. De blodiga striderna blev till slut Ütta Ür lÜnga. Till slut gav Frankrike upp 1954. Stormakternas representanter kallades till en konferens i GenÇve i april -54 som bl.a skulle ta upp situationen i Indokina. Den 8:e maj -54 var dagen efter Viet Minhs seger vid Dien Bien Phu som konferensen tillsammans med representanter fîr Indokinas stater bîrjade diskutera fram en fredsuppgîrelse fîr kriget i Indokina Den franske representanten saboterade och misskîtte fîrhandlingarna. TvÜ avtal var det som rîrde Vietnam: StillestÜndsavtalet var det fîrsta som undertecknades av Frankrike och Demokratiska Republiken Vietnam. Det andra avtalet var slutdeklarationen som godkÑndes muntligt. De bÜda avtalens huvudprincip gÑllde vietnams oberoende och fred. Man bestÑmde ocksÜ att inga frÑmmande militÑrbaser fick anlÑggas och att inga utlÑndska trupper fick infîras. Vietnam delades tillfÑlligt vid den 17:e breddgraden som var en demarkationslinje fîr att skilja de stridande trupperna. (Det var ingen grÑns mellan tvÜ lÑnder). Enligt avtalen skulle val hÜllas i Vietnam senast 1956. DÜ skulle delningen upphîra. Vietnam skulle dÜ fÜ fred och USA lovade att inte stîra avtalet. GenÇve avtalet hade blivit en stor nyhet fîr folket i Vietnam. Folket hade nya fîrhoppningar Ñven om de militÑra styrkorna inte hade befriat hela landet frÜn franska trupper. 1954 hade USA kommit in i Indokina fîr att hjÑlpa fransmÑnnen. Den franska kejsaren Bao Dao fick lÑmna plats fîr USA:s premiÑrminister Diem. USA avlîste Frankrike i praktiken. Diem ville inte att nÜgra val skulle hÜllas. Han hÑvdade att regimen i sîder inte var bunden av GenÇveavtalen och att demokratiska friheter saknades i den norra zonen. Folket i Vietnam blev arga pÜ Diem, och fîr att stÑrka hans regim och sin egen position fîrde USA in mÑngder med militÑr utrustning i zonen, stÑllde amerikanska rÜdgivare till Diems fîrfogande och skapade ett militÑrkommando i Saigon (stad i sîdra Vietnam). Allt det hÑr stred mot GenÇveavtalet. Det var buddisterna och studenterna som till slut bidrog till Diems fall. Buddisterna hade dock lÑnge utsatts fîr diskriminering av den katolska kyrkan. Diem var sjÑlv katolik och var emot buddismen. Efter de vÜldsamma protesterna anade mÜnga att ett krig var pÜ vÑg att bryta ut. En ny îvning som de amerikanska soldaterna gjorde visade att inte ens en massiv flygoffensiv kunde hejda kommunisterna. MÜnga av presidentens rÜdgivare ville îka insatserna i Vietnam. Men det var en general som kallades de Gaulle som hade varnat presidenten mÜnga gÜnger att gÜ i fransmÑnnens "fotspÜr" i Vietnam. Han kallade Vietnam fîr ett ruttet land. Men inte ens General de Gaulle kunde stoppa USA. FNL-gerillans styrkor blev djÑrvare och i bîrjan av 1965 sÜ utfîrde de en vÑlorganiserat anfall mot sydvietnamesiska garnisoner i Pleiku och Qui-Nan. Efter anfallet dîdades 38 amerikanska rÜdgivare och îver 100 sÜrades. Den hÑndelsen gjorde att amerikanerna bestÑmde sig. USA:s president Lyndon Baines Johnson gav klartecken till en hÑmdattack med flyg som Pentagon lÑnge planerat. Flygvapnets flygplan frÜn hangarfartyg bombade tvÜ mindre stÑder i Nordvietnam. Det hÑr var kanske ett misstag amerikanerna gjorde. Just dÜ var ministerpresidenten frÜn Sovjet Alexander Kosygin pÜ besîk i Hanoi. Han var nog mîjligen dÑr fîr att îvertala Ho Chi-minh att fîrhandla. Alexander Kosydin var dÑr fîr att undvika en vÑpnad konflikt. USA:s angrepp gjorde att de Ñndrade Üsikt och tio dagar senare efter Alexanders ankomst till Moskva anlÑnde de fîrsta avancerade sovjetiska luftvÑrnsrobotarna till det viktigaste hamnstaden i Nordvietnam Haiphong. I mars 1965 inledde amerikanerna ett mer vÑlorganiserad och systematisk flygoffensiv mot Nordvietnam. En mÜnad senare konstaterade militÑr-experter att anfallen inte gjorde nÜgot nÑmnvÑrt pÜverkan i kriget i Vietnam. Man bestÑmde sig fîr att trappa upp insatserna Ñnnu mer och bîrjade ta in de landbaserade bombplanen B-52. DÜ och dÜ sattes B-52:a i arbete som pÜgick under hela kriget. Vietnamkriget blev under 1966 en mardrîm fîr den amerikanska presidenten Johnson. Det blev svÜrt fîr han att koncentrera sig pÜ andra problem. Hans tankar var inriktade pÜ andra saker tvÜ Ür tidigare nÑr han eftertrÑdde John F Kennedy som mîrdades i Dallas 1963. Han ville fullborda ett verk som president Roosevelt inledde pÜ 30-talet. Han "skulle gîra" Amerika till ett modernt samhÑlle som han kallade fîr: "The Great Society". Johnson kom sjÑlv frÜn smÜ fîrhÜllanden och bestÑmde sig fîr att gÜ en lÑrarutbildning som sedan gjorde att han tidigt kom in i politiken i sin hemstat Texas. Han invaldes sedan till kongressen 1937, han var dÜ 29 Ür gammal. Efter det avancerade han till ordfîrande i senatens demokratiska partigrupp och till sist blev han vald till vicepresident 1960. Ett av hans stîrsta steg var att med stor motstÜnd frÜn sîdern fÜ igenom en lÜngtgÜende lagstiftning som rîrde de svartas jÑmstÑlldhet i samhÑllet. Han stiftade lagar som hjÑlpte ungdomen frÜn slumkvarter att fÜ pengar till utbildning. Detta hjÑlpte ocksÜ en femtedel av USA:s befolkning som levde mycket fattigt. Allt det hÑr var îdesdigert fîr hans politik i Vietnam. Man bîrjade sÑga att han hîll pÜ att fîrlora trovÑrdigheten nÑr han sedan îkade krigsinsatsen ytterligare. Sommaren 1967 fîreslog han en extra-skatt pÜ 10% fîr finansieringen av kriget, men det visade sig att kostnaderna îkade stort frÜn ett underskott pÜ 10 miljarder dollar 1967 till 30 miljarder 1968. Antalet amerikanska soldater i Vietnam 1967 hade stigit till omkring 450 000. Amerikanerna satsade mer och mer pÜ vÑlorganiserade flyganfall som inte bara gick îver gerillasoldaterna utan ocksÜ mot civilbefolkningen. Fîr amerikanerna var det svÜrt att se nÜgon skillnad och efter ett anfall fîrsvann gerillasoldaterna in i tropiksogarna, sumpmarker eller otillgÑngliga bergstrakter. Flygbombningarna fortsatte dock mot Nordvietnam och Ho Chiminhleden, men det kunde inte hindra nordvietnameserna frÜn att sÑnda nya fîrstÑrkningar mot Sydvietnam. Man skickade ungefÑr 20 000 man i mÜnaden under 1967 till Sydvietnam. Flyganfallen kunde inte heller stoppa vapenleveransen frÜn Sovjet och Kina. I bîrjan av 1968 fanns det îver en halv miljon amerikanska soldater och insatserna îkade oavbrutet, men dessa stora insatser kunde varken knÑcka Nordvietnam eller FNL-gerillan. Samtidigt hemma i USA utbrît stora demonstrationer och motstÜndet mot kriget i Vietnam vÑxte fîr varje mÜnad. Hîsten 1967 genomfîrdes en jÑtte demonstration framfîr det amerikanska krigsministeriet Pentagon i Washington. Efter demonstrationen avgick fîrsvarsministern McNamara. Vid Ürsskiftet1967 -68 hade antalet stupade amerikanska soldater stigit till 15 000, enbart 1967 dog 9 000 soldater. I februari 1968 inledde FNL-gerillan den s.k "Tetoffensiven". (Tet Ñr det vietnamesiska nyÜret) Efter en bruten vapenvila gjorde FNL-gerillan och Nordvietnam den stîrsta offensiven dittills. ôver 100 bÜde stora och smÜ stÑder anfîlls samtidigt av kommunistiska trupper. Det var ocksÜ fîrsta gÜngen som Nordvietnamesiska trupper och FNL-gerillan trÑngde in i Saigon. MÜnga amerikanska baser anfîlls med stora fîrluster som fîljd. I Paris inleddes fîrhandlingar 1968. PÜ ena sidan stod USA och Sydvietnam och andra Nordvietnam och FNL-gerillan. Fîrhandlingarna handlade om att fÜ slut pÜ kriget. I november samma Ür slutade de amerikanska flygbombningarna mot Nordvietnam. DÜ hade ocksÜ Richard Nixon blivit USA:s president. Han blev Johnsons eftertrÑdare och 1969 inledde han ett gradvis tillbakadragande av de amerikanska trupperna. Nixons s.k "vietnamiseringspolitik" lade ett ansvar fîr krigfîringen pÜ den sydvietnamesiska armÇn. USA stîdde dem med amerikanska vapen och utrustning. PÜ vÜren 1969 spreds kriget hemligt av USA till Kambodja fîr att ytterligare fÜ hem amerikanska soldater och îverlÜta kriget Üt sydvietnameserna. 1970 bîrjade dîdssiffrorna sjunka och Nixon tog hem fler amerikanska soldater. I slutet av Üret var det bara 280 000 soldater kvar i Vietnam. 1971 fortsatte utvecklingen och USA hade vid Ürsskiftet med hÜrt press frÜn fîrsvarsministern Melvin Laird trappat ner soldaterna till 14 000 man. Med ny utrustning och vapen frÜn Sovjet hade Nordvietnameserna samlat krafter fîr att fîrstîra Saigon. Vid den tiden hade USA bara 60 000 man kvar i Vietnam och sydvietnameserna byggde upp en armÇ pÜ îver en miljon man. Amerikanerna bestÑmde sig fîr fîrsta gÜngen pÜ lÑnge att slÑppa ner bomber och minor îver Hanoi och viktiga hamnar. èret var dÜ 1972 vid pÜskhelgen och striderna pÜgick i tre mÜnader. Efter striderna lÜg stîrre delen av Hanoi under ruiner. Till slut efter alla striderna undertecknades freden i Paris den 27 januari 1973. Kort efterÜt lÑmnade de sista amerikanska trupper Sydvietnam. PÜ vÜren 1975 brîts vapenvilan. FNL-trupper och nordvietnamesiska fîrband stormade in i Sydvietnam som nu mÜste klara sig sjÑlva utan hjÑlp frÜn USA. Den 30 april fîll Saigon och Nordvietnam och FNL hade full kontroll îver Sydvietnam. Och sÜ tog en av de blodigaste krigen efter 1945 till sist slut. De stîrsta fîrlorarna fîrutom USA var flyktingarna. Deras îde var oviss i det nya kommunistiska Vietnam. Allt detta visar USA: starka och svaga sidor. USA Ñr idag en hypermodern militÑr makt inte mins visade sig detta under Gulfkriget. éven dÑr kunde man se att USA:s enda skÑl fîr att fîra in trupper i Kuwait var rikedomar i detta fall oljan. Men det Ñr en annan historia. Fernando Prada 1i 1996.