Vietnamkriget, USA:s st”rsta misstag!


1946, ett upproriskt †r i Franska Indokina. Kommunisterna visar deras makt
och tvingar Frankrike att efter †tta †rs konflikter l„mna det utsugna
Indokina. Inte nog med att de l„mnade fattigdom och sv„lt efter sig, nu
utnytjade USA tillf„llet och snart b”rjade ett imperialism som
kommunisterna v„grade g† med p†. Stunden var nu kommen f”r USA att visa hur
idiotiskt detta var. USA:s d„rmed st”rsta misstag i krigshistorien.

Stormakternas imperialism har i alla tider levt. N„r en stormakt ser sin
chans att suga ut rikedomar fr†n andra mindre l„nder har de alltid tagit
chansen. Inte minst n„r det g„ller USA. USA har sedan europe‚rna kom till
kontinenten varit en av de st”rsta makterna i v„rlden.
I det h„r fallet n„r stormakten Frankrike inte lyckas f† som de vill i
Franska Indokina tar USA hand om det. USA med en modern och stabil milit„r
styrka invaderar det lilla landet Vietnam som till n„stan 100% best†r av
b”nder.
I m†nga l„nder runt om i v„rlden „r man medveten om USA:s imperialism. Inte
minst i Sverige. Under hela Vietnam kriget var Olof Palme insatt i
processen. Han var med och demonstrerade mot kriget och sj„lv hatade han
USA: utrikespolitik i Vietnam fr†gan. En stor del av sveriges befolkning
var emot kriget och st”dde v„ldigt mycket FNL (Sydvietnams Nationella
Befrielsefront). Olof Palme liksom sveriges befolkning ville att Vietnam
skulle bli en enda nation och inte delad. Sveriges kamp utm„rktes med
massdemostrationer runt om i landet. Trot protesterna v„grade USA dra sig
tillbaka. De kanske inte f”rstod att kriget p† bortaplan skulle bli USA:s
st”rsta misstag genom tiderna.

Franska Indokina

Franska Indokina „r ben„mningen p† de kolonier som Frankrike „gde p†
1880-talet, som nu utg”r staterna: Kampuchea, Laos och Vietnam.
Efter andra v„rldskriget var Franska Indokina ockuperad av japanerna.
Japanerna gjorde att Franska Indokina uppgick i den s.k Indokinesiska
Federationen. Den bestod av protektoraten Kochinkina, Annam, Tonkin,
Kambodja och Laos.

Frankrike f”rs”kte m†nga g†nger att beh†lla Indokina men det ledde till
strider 1946 med de nationalistiska r”relserna, men allra fr„mst med den
kommunistdominerade Vietminhr”relsen.
De blodiga striderna blev till slut †tta †r l†nga.
Till slut gav Frankrike upp 1954.
Stormakternas representanter kallades till en konferens i Gen‚ve i april
-54 som bl.a skulle ta upp situationen i Indokina.
Den 8:e maj -54 var dagen efter Viet Minhs seger vid Dien Bien Phu som
konferensen tillsammans med representanter f”r Indokinas stater b”rjade
diskutera fram en fredsuppg”relse f”r kriget i Indokina
Den franske representanten saboterade och missk”tte f”rhandlingarna.

Tv† avtal var det som r”rde Vietnam:
Stillest†ndsavtalet var det f”rsta som undertecknades av Frankrike och
Demokratiska Republiken Vietnam.
Det andra avtalet var slutdeklarationen som godk„ndes muntligt.

De b†da avtalens huvudprincip g„llde vietnams oberoende och fred.
Man best„mde ocks† att inga fr„mmande milit„rbaser fick anl„ggas och att
inga utl„ndska trupper fick inf”ras.
Vietnam delades tillf„lligt vid den 17:e breddgraden som var en
demarkationslinje f”r att skilja de stridande trupperna.
(Det var ingen gr„ns mellan tv† l„nder).

Enligt avtalen skulle val h†llas i Vietnam senast 1956. D† skulle delningen
upph”ra. Vietnam skulle d† f† fred och USA lovade att inte st”ra avtalet.
Gen‚ve avtalet hade blivit en stor nyhet f”r folket i Vietnam. Folket hade
nya f”rhoppningar „ven om de milit„ra styrkorna inte hade befriat hela
landet fr†n franska trupper.
1954 hade USA kommit in i Indokina f”r att hj„lpa fransm„nnen.
Den franska kejsaren Bao Dao fick l„mna plats f”r USA:s premi„rminister
Diem. USA avl”ste Frankrike i praktiken. Diem ville inte att n†gra val
skulle h†llas.
Han h„vdade att regimen i s”der inte var bunden av Gen‚veavtalen och att
demokratiska friheter saknades i den norra zonen.
Folket i Vietnam blev arga p† Diem, och f”r att st„rka hans regim och sin
egen position f”rde USA in m„ngder med milit„r utrustning i zonen, st„llde
amerikanska r†dgivare till Diems f”rfogande och skapade ett milit„rkommando
i Saigon (stad i s”dra Vietnam).
Allt det h„r stred mot Gen‚veavtalet.
Det var buddisterna och studenterna som till slut bidrog till Diems fall.
Buddisterna hade dock l„nge utsatts f”r diskriminering av den katolska
kyrkan. Diem var sj„lv katolik och var emot buddismen.

Efter de v†ldsamma protesterna anade m†nga att ett krig var p† v„g att
bryta ut. En ny ”vning som de amerikanska soldaterna gjorde visade att inte
ens en massiv flygoffensiv kunde hejda kommunisterna.
M†nga av presidentens r†dgivare ville ”ka insatserna i Vietnam.
Men det var en general som kallades de Gaulle som hade varnat presidenten
m†nga g†nger att g† i fransm„nnens "fotsp†r" i Vietnam.
Han kallade Vietnam f”r ett ruttet land. Men inte ens General de Gaulle
kunde stoppa USA.
FNL-gerillans styrkor blev dj„rvare och i b”rjan av 1965 s† utf”rde de en
v„lorganiserat anfall mot sydvietnamesiska garnisoner i Pleiku och Qui-Nan.

Efter anfallet d”dades 38 amerikanska r†dgivare och ”ver 100 s†rades.
Den h„ndelsen gjorde att amerikanerna best„mde sig.
USA:s president Lyndon Baines Johnson gav klartecken till en h„mdattack med
flyg som Pentagon l„nge planerat. Flygvapnets flygplan fr†n hangarfartyg
bombade tv† mindre st„der i Nordvietnam. Det h„r var kanske ett misstag
amerikanerna gjorde.
Just d† var ministerpresidenten fr†n Sovjet Alexander Kosygin p† bes”k i
Hanoi. Han var nog m”jligen d„r f”r att ”vertala Ho Chi-minh att f”rhandla.
Alexander Kosydin var d„r f”r att undvika en v„pnad konflikt.
USA:s angrepp gjorde att de „ndrade †sikt och tio dagar senare efter
Alexanders ankomst till Moskva anl„nde de f”rsta avancerade sovjetiska
luftv„rnsrobotarna till det viktigaste hamnstaden i Nordvietnam Haiphong.

I mars 1965 inledde amerikanerna ett mer v„lorganiserad och systematisk
flygoffensiv mot Nordvietnam. En m†nad senare konstaterade milit„r-experter
att anfallen inte gjorde n†got n„mnv„rt p†verkan i kriget i Vietnam. Man
best„mde sig f”r att trappa upp insatserna „nnu mer och b”rjade ta in de
landbaserade bombplanen B-52.
D† och d† sattes B-52:a i arbete som p†gick under hela kriget.
Vietnamkriget blev under 1966 en mardr”m f”r den amerikanska presidenten
Johnson.

Det blev sv†rt f”r han att koncentrera sig p† andra problem. Hans tankar
var inriktade p† andra saker tv† †r tidigare n„r han eftertr„dde
John F Kennedy som m”rdades i Dallas 1963.
Han ville fullborda ett verk som president Roosevelt inledde p† 30-talet.
Han "skulle g”ra" Amerika till ett modernt samh„lle som han kallade f”r:
"The Great Society". Johnson kom sj„lv fr†n sm† f”rh†llanden och best„mde
sig f”r att g† en l„rarutbildning som sedan gjorde att han tidigt kom in i
politiken i sin hemstat Texas.
Han invaldes sedan till kongressen 1937, han var d† 29 †r gammal. Efter det
avancerade han till ordf”rande i senatens demokratiska partigrupp och till
sist blev han vald till vicepresident 1960.
Ett av hans st”rsta steg var att med stor motst†nd fr†n s”dern f† igenom en
l†ngtg†ende lagstiftning som r”rde de svartas j„mst„lldhet i samh„llet.
Han stiftade lagar som hj„lpte ungdomen fr†n slumkvarter att f† pengar till
utbildning. Detta hj„lpte ocks† en femtedel av USA:s befolkning som levde
mycket fattigt.
Allt det h„r var ”desdigert f”r hans politik i Vietnam. Man b”rjade s„ga
att han h”ll p† att f”rlora trov„rdigheten n„r han sedan ”kade
krigsinsatsen ytterligare. Sommaren 1967 f”reslog han en extra-skatt p† 10%
f”r finansieringen av kriget, men det visade sig att kostnaderna ”kade
stort fr†n ett underskott p† 10 miljarder dollar 1967 till 30 miljarder
1968.

Antalet amerikanska soldater i Vietnam 1967 hade stigit till omkring
450 000. Amerikanerna satsade mer och mer p† v„lorganiserade flyganfall som
inte bara gick ”ver gerillasoldaterna utan ocks† mot civilbefolkningen.
F”r amerikanerna var det sv†rt att se  n†gon skillnad och efter ett anfall
f”rsvann gerillasoldaterna in i tropiksogarna, sumpmarker eller
otillg„ngliga bergstrakter.
Flygbombningarna fortsatte dock mot Nordvietnam och Ho Chiminhleden, men
det kunde inte hindra nordvietnameserna fr†n att s„nda nya f”rst„rkningar
mot Sydvietnam. Man skickade ungef„r 20 000 man i m†naden under 1967 till
Sydvietnam.
Flyganfallen kunde inte heller stoppa vapenleveransen fr†n Sovjet och Kina.

I b”rjan av 1968 fanns det ”ver en halv miljon amerikanska soldater och
insatserna ”kade oavbrutet, men dessa stora insatser kunde varken kn„cka
Nordvietnam eller FNL-gerillan.
Samtidigt hemma i USA utbr”t stora demonstrationer och motst†ndet mot
kriget i Vietnam v„xte f”r varje m†nad.
H”sten 1967 genomf”rdes en j„tte demonstration framf”r det amerikanska
krigsministeriet Pentagon i Washington. Efter demonstrationen avgick
f”rsvarsministern McNamara. Vid †rsskiftet1967 -68 hade antalet stupade
amerikanska soldater stigit till 15 000, enbart 1967 dog 9 000 soldater.

I februari 1968 inledde FNL-gerillan den s.k "Tetoffensiven".
(Tet „r det vietnamesiska ny†ret)
Efter en bruten vapenvila gjorde FNL-gerillan och Nordvietnam den st”rsta
offensiven dittills. ™ver 100 b†de stora och sm† st„der anf”lls samtidigt
av kommunistiska trupper. Det var ocks† f”rsta g†ngen som Nordvietnamesiska
trupper och FNL-gerillan tr„ngde in i Saigon. M†nga amerikanska baser
anf”lls med stora f”rluster som f”ljd.

I Paris inleddes f”rhandlingar 1968. P† ena sidan stod USA och Sydvietnam
och andra Nordvietnam och FNL-gerillan. F”rhandlingarna handlade om att f†
slut p† kriget.

I november samma †r slutade de amerikanska flygbombningarna mot
Nordvietnam. D† hade ocks† Richard Nixon blivit USA:s president.
Han blev Johnsons eftertr„dare och 1969 inledde han ett gradvis
tillbakadragande av de amerikanska trupperna.
Nixons s.k "vietnamiseringspolitik" lade ett ansvar f”r krigf”ringen p† den
sydvietnamesiska arm‚n.
USA st”dde dem med amerikanska vapen och utrustning.
P† v†ren 1969 spreds kriget hemligt av USA till Kambodja f”r att
ytterligare f† hem amerikanska soldater och ”verl†ta kriget †t
sydvietnameserna.

1970 b”rjade d”dssiffrorna sjunka och Nixon tog hem fler amerikanska
soldater. I slutet av †ret var det bara 280 000 soldater kvar i Vietnam.
1971 fortsatte utvecklingen och USA hade vid †rsskiftet med h†rt press fr†n
f”rsvarsministern Melvin Laird trappat ner soldaterna till 14 000 man.

Med ny utrustning och vapen fr†n Sovjet hade Nordvietnameserna samlat
krafter f”r att f”rst”ra Saigon.
Vid den tiden hade USA bara 60 000 man kvar i Vietnam och sydvietnameserna
byggde upp en arm‚ p† ”ver en miljon man.
Amerikanerna best„mde sig f”r f”rsta g†ngen p† l„nge att sl„ppa ner bomber
och minor ”ver Hanoi och viktiga hamnar. Źret var d† 1972 vid p†skhelgen
och striderna p†gick i tre m†nader. Efter striderna l†g st”rre delen av
Hanoi under ruiner.
Till slut efter alla striderna undertecknades freden i Paris den 27 januari
1973. Kort efter†t l„mnade de sista amerikanska trupper Sydvietnam.
P† v†ren 1975 br”ts vapenvilan. FNL-trupper och nordvietnamesiska f”rband
stormade in i Sydvietnam som nu m†ste klara sig sj„lva utan hj„lp fr†n USA.
Den 30 april f”ll Saigon och Nordvietnam och FNL hade full kontroll ”ver
Sydvietnam.
Och s† tog en av de blodigaste krigen efter 1945 till sist slut.
De st”rsta f”rlorarna f”rutom USA var flyktingarna. Deras ”de var oviss i
det nya kommunistiska Vietnam.

Allt detta visar USA: starka och svaga sidor. USA „r idag en hypermodern
milit„r makt inte mins visade sig detta under Gulfkriget. Žven d„r kunde
man se att USA:s enda sk„l f”r att f”ra in trupper i Kuwait var rikedomar i
detta fall oljan. Men det „r en annan historia.


Fernando Prada 1i 1996.